﻿Först framträdde Jens Söltoft och svor,
under det att tårarne runno utför hans kin-
der, att han var oskyldig, Bugge och Munk
visste sig också oskyldiga, den ene gick
dessutom i god för den andre. Då öppna-
des dörren, och Palle trädde in bland skaran.
Hans hufvud var nedböjdt och tänderna
skallrade i munnen. Då han kom fram till
bordet, stödde han sig emot det. Olyckan
stod att läsa i hans ansigte.